Behandling av FIP

Klicka här för en utskriftsvänlig variant

Felin infektiös peritonit anses vanligtvis vara en obotlig sjukdom. De flesta rapporterade fallen av "tillfrisknande" rör sig förmodligen om behandlingsbara sjukdomar som felaktigt fått diagnosen FIP. Behandling kan dock emellanåt leda till en förbättring i kattens tillstånd som ibland varar i flera månader.

Notera: denna del är avsedd för veterinärer.

Eftersom FIP är en immunmedierad sjukdom inkluderar behandlingen suppression av immunsvaret, vanligtvis med kortikosteroider. Enbart antivirusmedel räcker inte för att förlänga kattens liv någon längre tid och många av dem är väldigt giftiga för katten. Det är också viktigt att bibehålla kattens allmänna näringsstatus genom tillskott av vitaminer och antioxidanter. Innan insättande av någon av följande behandlingar är det av största vikt att säkerställa korrekt diagnos, eftersom immunsuppressiva medel kan förvärra andra tillstånd (t.ex. bakteriell peritonit eller pleurit) markant. Se Diagnostisering av FIP

Jag skulle väldigt gärna vilja genomföra en klinisk prövning avseende effekten av olika behandlingar för FIP men tyvärr saknar jag ekonomiska medel för att göra det. Jag skulle vilja tacka Wayne Carr, vars generösa gåva möjliggjorde en del preliminära undersökningar.

Immunsuppressiva medel
Interferon
Vitaminer och antioxidanter
Andra läkemedel som hjälper
Tromboxan-syntetashämmare
Monitorering av behandling / Prognos
Ytterligare läsning

Immunsuppressiva medel

Cats receiving immunosuppressants should also receive antibiotic cover to protect them against other infections.

Prednisolon

Talidomid

Prednisolon
Prednisolon är det immunsuppresiva medel som är vanligast vid felin infektiös peritonit. Det är ofarligt, tenderar att få katten att må bättre och stimulerar hans eller hennes aptit. Jag behandlade en katt med torr FIP med enbart prednisolon och han överlevde i 10 månader. Prednisolon hämmar både det humorala och det cellmedierade immunsvaret.

Prednisolon har fördelen att även vara behandlingen för lymfocytär kolangit, vilken kan förväxlas med FIP, så även i fall där diagnosen är osäker kan prednisolon sättas in: katten med lymfocytär kolangit har en god chans att tillfriskna, katten med FIP dör olyckligtvis efter en tid. .

Prednisolon ska aldrig ges till katter med septisk peritonit eller pleurit, vilket är skälet till att cytologi är en mycket viktig del av FIP-diagnostiseringen. Hos en katt med sepsis kommer man att kunna se många fler vita blodkroppar i vätskeutgjutningen och en duktig cytolog kommer att upptäcka bakterier eller svamp.

Dos: 2-4mg/kg/dag peroralt, gradvis dosjustering med 10-14 dagars mellanrum, tills kattens optimala dos uppnås.

Talidomid
Den logiska grunden för att använda talidomid vid behandling av felin infektiös peritonit är att reducera inflammation och det humorala immunsvaret för felint coronavirus, samtidigt som man lämnar det cellmedierade (virusbekämpande) immunsvaret intakt. Hittills har endast 4 katter med FIP behandlats med talidomid och olyckligtvis dog de alla. En katt med thorakal vätskeutgjutning blev dock av med sin vätskeutgjutning och förbättrades under 3 månader. Jag tror att talidomid måste sättas in väldigt tidigt, innan alltför många blodkärl har skadats, för att behandlingen ska vara effektiv.

Begär kattägarens medgivande innan insättande av läkemedel som inte är licensierat för katter.

Dos: 50-100 mg till natten. FÅR INTE ANVÄNDAS TILL GRAVIDA KATTER eftersom det är teratogent.

Interferon

Felint omega-interferon

Humant interferon alfa

Felint omega-interferon
Virbagen Omega (tillverkat av Virbac) är ett rekombinant felint omega-interferon (IFN-omega) som finns tillgängligt i många länder nu. Denna produkt användes först för behandling av FIP av den japanske veterinären och vetenskapsmannen Takuo Ishida. Detta är hans protokoll:
IFN omega gavs inledningsvis subkutant med en dos av 1 ME (miljon enheter)/kg varannan dag och sedan en gång i veckan under variabel period om en förbättring sågs.

Glukokortikoid: dexametason (intratorakal eller intraperitoneal engångsinjektion1 mg/kg) eller prednisolon. Peroralt prednisolon gavs inledningsvis i en dos på 2 mg/kg dagligen och nedtitrerades därefter till 0,5 mg/kg varannan dag i samband med förbättring.

I doktor Ishidas studie tillfrisknade 4 av 12 katter helt och två överlevde 4 respektive 5 månader. Katterna som tillfrisknade hade alla våt FIP och var relativt äldre katter.

Omega-interferon verkar kunna bota cirka en tredjedel av katter med FIP. Jag arbetar jämsides veterinärer i Storbritannien med att monitorera ett antal katter som behandlas med denna produkt. Det verkar vara mycket viktigt att sätta in behandling så snart som möjligt efter insjuknande med kliniska tecken. Vi ser lyckade behandlingsresultat även bland yngre katter samt hos katter med torr FIP. Vissa katter behandlas peroralt med 50 000 E dagligen. Efter spädning (med vatten eller saltlösning) behåller IFN-omega sin potens upp till tre veckor i kylskåp, så förvara IFN-omega i frysen tills det behövs.
Uppdatering av behandlingsmetoder kommer att finnas i den engelska versionen innan den översätts till svenska, så kontrollera gärna på de engelska sidorna efter senaste nytt om datumet längst ner på denna sida är gammalt.

Humant alfa-interferon alfa
Dosering vid torr felin infektiös peritonit (FIP): 30 IE dagligen eller under 7 dagar, varannan vecka, peroralt.

För våt FIP kan 30 IE dagligen användas eller så kan större doser interferon ges intramuskulärt (10 000 – 1 000 000 IE dagligen). Efter 6-7 veckor, om katten fortfarande är vid liv, har interferon inte längre någon verkan vid dessa doser eftersom katten kommer att ha tillverkat antikroppar mot det. .

Skriv ett recept till ditt lokala apotek för att få tag på humant alfa-interferon (Roferon eller Intron A). Självklart har felint interferon bättre verkan hos katter än humant interferon och är följaktligen att föredra om sådant finns tillgängligt.

Spädning av interferon
Felint: Virbagen Omega levereras i injektionsflaskor à 5 eller 10 miljoner enheter. Det rekonstitueras med 1 ml spädningsmedel. För att få 50 000 E/ml, späd en flaska à 5 ME med 99 ml saltlösning eller renat vatten, eller en flaska à 10 ME med 198 ml saltlösning eller vatten. Dela upp lösningen i sprutor eller rör à 20 ml och frys in. Kom ihåg att rekonstituerat Virbagen Omega bara håller upp till 3 veckor i kylskåp.

Humant: För 30 IE/ml: Intron kan fås som 1 miljon IE. Späd hela flaskans innehåll med en liter saltlösning, vilket ger 3000 IE/ml. Häll en ml av spädningen 3000 IE/ml i 99 ml saltlösning för att få 30 IE/ml. Dela upp spädningen i volymer à 1 ml och frys i upp till ett år. Avfrosta vid behov och förvara i kylskåp i upp till en vecka.

För att få 10 000 IE/ml späd en flaska 1 x 1 miljon IE Intron A eller Roferon med 99 ml steril saltlösning. Dela upp i doser à 1 ml och frys in. För 10 000 IE/ml använd 9 ml saltlösning och fortsätt som ovan. För en miljon IE/ml, använd hela flaskan.

Vitaminer och antioxidanter

Vitamin A
Vitamin A är en antioxidant. En A-vitamindos på 200 IE/dag ges via munnen eller i maten. Katter kan inte metabolisera betakarotenvarianten, så vitamin A måste ges som fiskolja, t.ex. hälleflundreleverolja. Alltför stora mängder A-vitamin kan orsaka oönskad benbildning vid lederna, så använd inte detta kosttillskott i mer än 4-6 veckor.

Vitamin B1 (tiamin)
Vitamin B1 (tiamin): 100 mikrogram dagligen, peroralt (dvs. via munnen eller i maten).

Vitamin B-komplex
Vitamin B-komplex ger bra aptitstimulans och kan köpas i hälsokostaffärer eller apotek. Dosering: barndos

Vitamin C
125 mg askorbinsyra två gånger, via munnen eller i maten. Vitamin C är en antioxidant. Kom ihåg att vitamin C kan predisponera för oxalatkristaller i urinen vid långtidsanvändning.

Vitamin E
Dosering av vitamin E: 25-75 IE/katt två gånger dagligen, via munnen eller i maten. Vitamin E är en antioxidant.

Andra läkemedel som hjälper

Aspirin
För dess antiinflammatoriska verkan och för smärtlindring.
Dos: 10 mg/kg med 48-72 timmars mellanrum, per os.

Ampicillin
Antibiotikaskydd är nödvändigt vid immunsuppression av katter.
Dos: 50 mg två ggr dagligen per os.

Anabola steroider
För ökad aptit och antikatabol effekt, särskilt vid njurpåverkan.

Välj något av följande (i Storbrittannien):
Laurabolin, injektion: 2-5 mg/kg med 21 dagars mellanrum.
Nandrolin, injektion: 2-5 mg/kg en gång i veckan.
Nandoral, tabletter: en dagligen, antingen hel eller krossad och blandad med maten.
Retarbolin, injektion: 1 mg/kg med 21 dagars mellanrum.
Orandrone, tabletter: 0,5 mg/kg dagligen (tabletterna är på 5 mg)

.
Kom ihåg att varna ägaren att kattens urin kan lukta starkare på grund av behandlingen. De injicerbara medlen måste förvaras mörkt.

Tromboxan-syntetashämmare

Två katter med vätskeutgjutning i buken behandlades med ozagrelhydroklor med lyckat resultat (Watari et al, 1998).
Dos: 5-10 mg/kg två gånger dagligen och prednisolon 2 mg/kg/dag.

Monitorering av behandling / Prognos

Vilken typ av behandling du än väljer är det viktigt att monitorera kattens sjukdomsutveckling. Inledningsvis mäter jag hematokrit, globuliner, albumin/globulin-kvoten (A/G), alfa-1-surt glykoprotein (AGP) och kattens vikt med 7-14 dagars mellanrum för att kontrollera progressen. Senare sker undersökningarna kanske bara en gång i månaden om katten mår bra. Det är inte värt att mäta FCoV-antikroppstiter mer än en gång i månaden, eftersom det inte finns någon urskiljbar skillnad inom kortare period. AGP är det första man kan sluta mäta om behandlingen har en positiv effekt, eftersom AGP används för att mäta inflammation. Positiva tecken är minskade globulinnivåer och en ökning av albumin/globulin-kvoten (A/G). Hematokritvärdet ökar, retikulocyter dyker upp vid blodutstrykning och vikten ökar. Negativa tecken är fortsatt högt AGP, förhöjda eller bibehållna globuliner, minskad A/G och viktminskning. När hematokritvärdet ligger på under 20 % och inte är regenerativt (inga retikulocyter syns vid blodutstrykning), samt om det är troligt att katten inte längre får ut någon glädje av livet, bör den förmodligen avlivas på ett så humant sätt som möjligt. Katter som upplever extremt obehag av behandlingen ska självklart också avlivas. Tyvärr överlever katter med våt felin infektiös peritonit oftast bara några dagar, i bästa fall några veckor. Katter med torr FIP kan överleva flera veckor eller månader men så snart neurologiska symtom dyker upp brukar det inte dröja länge innan måste avlivas.

För AGP-testning se Handbok för diagnostisering av djursjukdomar.

Ytterligare läsning

”Feline Infectious Peritonitis Virus: Advances in Therapy and Control” av Richard C. Weiss. 1994. ”Consultations in Feline Internal Medicine 2”, redigerad av John R. August. Publicerad av W.B. Saunders Company. Harcourt Brace Jovanovich Inc, The Curtis Center, Independence Square West, Philadelphia, PA 19106. Sidor 3-12
ISBN 0-7216-4674-3
Watari T, Kaneshima T, Tsujimoto H, Ono K, Hasegawa A.Effect of thromboxane synthetase inhibitor on feline infectious peritonitis in cats. J Vet Med Sci. 1998. 60(5):657-9.
Dr Diane D. Addie 2 Mars 2004

(top of page)

Tusen tack till Lisa Lloyd, Tina Thorne, Mijo Schyllert, för översättningen av Dr. Addies webbplats från engelska till svenska